Patricia Kaivo-Oja

Okej nu har jag suttit uppe och skrivit mitt Eutanasi arbete. Det är faktiskt himla intressant när man läser om det. Jag läste om en som varit med om en olycka och har nu legat i koma i 17 år, är det rätt?
Jag tycker inte det är rätt. Dödshjälp handlar om att ge människan ett värdigt slut. Det är inget värdigt slut för en människa att ligga i koma i 17 år. Människan finns ju i princip inte.

Jag läste om en kvinna vars mamma ligger och är ur medvetande och de enda rörelseaktiviteterna är "reflexbetingade". Mamman skulle vara med och springa ett motionslopp men på startlinjen klagade hon över plötslig huvudvärk och föll medvetslös till marken. Kvinnan blev döv, blind och förlamad i ena sidan. Hon är inte vid medvetande heller och som sagt så är de enda rörelseativiteterna reflexbetingande. Mamman har legat i 12 år och har hållts vid "liv" genom maskiner, matar henne genom sond och ger henne lavemang var tredje dag. Då kan man ställa sig fråga om detta är ett värdigt liv?

Det är så synd om hennes dotter, under dessa 12 åren har hennes mamma inte visat något tecken på att veta vem hon är hon är helt ur medvetande. Hon har ingenting och det ända dottern vill är att det ska få ett slut så klart..


Jag tycker att det är helt sjukt asså.. Man måste ju komma på en bättre lösning än att låta någon ligga så. Maskiner håller i gång henne, hon blir ju i princip en del av maskineriet en i det lilla kretsloppet.

I Danmark går det att skriva s.k "livstestamenten" där man i förväg talar om hur man vill att vården ska skötas om man själv inte kan kommunicera med omgivningen. I Sverige finns idag ingen sådan möjlighet men det är en sak jag tycker att man ska ta upp och diskutera.

Man tänker oftast "det händer inte mig" men det kan hända exakt vem som helst!!!!!!