Vägen till målet..

Satt precis och prata med pappa om livet. Berättade att jag vill läsa vidare mm vet fortfarande inte till vad.

Jag vet nu illfall att jag måste prata med en studievägledare. Funderar på att ta någon kurs i hur eget företagande fungerar för jag har stark vilja att en dag starta något eget, en egen ide som jag kan utforma. Eller om jag ska ta en säljutbildning tills jag vet vad jag vill bli.

Vi pratade även om att han har jobbat på samma jobb i 25 år och har samma position som för 25 år sedan. Hur kan man nöja sig med det? Jag är inte sån iallafall. Han har ett jobb som lagerarbetare och han gör i princip samma sak varje dag. Jag hade aldrig klarat det, jag är så fruktansvärt målinriktad och resultatorienterad att jag måste ha ett arbete där det jag gör spelar någon roll resultatet.

Jag fråga pappa varför han nöjer sig med detta och han sa "men jag trivs med det jag gör". Det viktigaste är klart att man trivs men vill man inte komma ett steg längre hela tiden? Han är duktigast på sitt jobb för han kan alla avdelningar och cheferna får fråga honom om saker varför inte satsa på att komma högre? Jag vet att det finns många som nöjer sig med det dom har och det är egentligen en bra sak men oförståeligt för mig tyvärr. Min pappa sa "jag tar dagen som den kommer" men varför välja att ta allt som det kommer när man kan påverka vad som ska komma och hur det ska bli :)

Problemet med att jag hela tiden vill prestera och bli bättre är väl att man missar att uppskatta det man har.

Nu när jag väl skriver om detta ändras mina tankar en hel del. Det låter ju hur skönt som helst att nöja sig med det man har, tanken ändras väl när man blir äldre. Det är väl ganska bra att jag som ung har tanken att vilja bli bättre. Men jag känner ändå att jag vet att min pappa hade kunnat tjäna mer pengar och skämma bort sig mer om han bara hade tagit tag i saker och satsat.

Vet att detta inlägg blev lite konstigt och säger not emot mig själv flera gånger men det är ganska kul att se med. För under tiden jag skrev ändrades en hel del i mina tankegångar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0